Att måla i den “stora energin”

Att måla i den “stora energin”

Löst, ledigt, stora gester och rörelser. Den expansiva energin där leken och experimenterar-lustan råder. Utforskandet och ”vad händer om man gör såhär”-inställningen håller sinnet öppet och det inre barnet engagerat.

Antingen leker jag i öppenhet och experimenterar-lusta, eller så pillar jag och petar. Kontrollerar och putsar. Dessa två kan inte finnas samtidigt, har jag märkt. Det är antingen det ena eller det andra.

Vad vill jag vara, vilken energi gagnar mig bäst? Vilken är den rätta?

Min erfarenhet är att bägge behövs! Den kreativa processen är som en flod som är bred ibland och smal i bland. När den är bred så är den öppen för mycket vatten, mycket flöde, mycket får flöda igenom och vara med. Här är det öppet och högt till tak. När floden smalnar av kommer urvalet, diskrimineringen, riktningsvalet, detaljerna. Jag bestämmer vad som ska få vara kvar, vad jag ska fördjupa, definiera, förbättra. Sen behöver jag backa från målningen och arbeta med helheten igen!

Om vartannat går processen, ömsom öppen som en tratt där allt kan strömma igenom, ömsom smal där urvalet och definieringen råder. Jag märker i mitt skapande att det är viktigt att främja bägge!

I början av en målning är jag i den stora energin där kroppen är central. Jag arbetar gärna stående, dansande med stora och hastiga rörelser, gärna i stora format. Långt senare i processen kommer jag in  den detaljinriktade enregi som är mer stilla. Nu är jag är nära målningen och arbetar med mindre verktyg och går in i detaljer: fingertoppar suddar, småpenslar markerar gränser och kanter, friserar, förtydligar och framställer det brakgrunden hittills bara haft som en potential. Bara efter denna fas blir min målning färdig.

Så jag konstaterar att även om jag fullkomligt älskar att vara i den stora energin så behöves också den lilla!

kramar,

ania