Att måla i Indien

Att måla i Indien

Indien är så fullt av liv. Fullt av en verklighet som man i Sverige sällan kommer i kontakt med. Här delar djur och människor samma yta att bo på, kvarteren med smala sandvägar mellan husen bebos av hundar, katter, hönor, kamptjurar, kor och människor. Alla samsas om ytorna, luften och vattnet. Man lever så nära varann, det vardagliga och det extrema på samma plats, livet och döden i en intim dans. Allt händer här, och ändå inget. Klockan 3 varje dag samlas grannfruarna till bön på terrassen till huset mittemot vårt. Mina målarpass på eftermiddagarna ackompanjeras av en hang-spelande granne med sin metalliskt rytmiska moll-skala. Troligen en musiker från västvärlden som också kommit hit för att fokusera på sitt skapande. Det är så vackert att man vill gråta.

Och här målar jag. I det stora stadiga huset med grannarna på 50 cm avstånd, alla ljuden och brunnen dit grannfruarna går för att hämta vatten precis utanför mitt fönster. Mitt målar-rum är vackert och stort, välvt som en kyrka  med stenplattor på golvet. Här har jag dukat upp min mobila ateljé och här lägger jag lager på lager av akrylfärg på mina linnedukar.

Målningarna får smak av Indiens intensitet, färger och och liv. Ljuset kryper in i dem och ger dem mättnad på nya vis. Det enda jag behöver göra är att dyka upp här, vid mina färger och dukar, varje dag. Magin sköter sig själv här. Jag är så tacksam för detta liv.

varma kramar
ania