EN HYLLNING TILL PROMENADEN

EN HYLLNING TILL PROMENADEN

Jag vill hylla promenaden. Att ta sig ut efter att ha suttit vid datorn lite
för länge, eller efter att ha haft ett intensivt möte, eller när jag känner
mej låg, frustrerad eller rådvill. Eller när tankarna bara far runt i huvudet
på mej. Det finns inget som går upp mot en promenad. Helst i skogen eller
längs landsvägar bland åkrar och ängar. Promenadens kraft ligger för mej
i att få röra på sig, att få andas frisk luft, att få insupa årstiden, att se natur
och att få vara i kroppen. En form av jordning. Tillbaka till ursprunget.
En avslappning. En nollställning. För även om tankarna fortsätter att snurra
så tar dom inte fäste, jag låter dem flyga förbi, precis som vinden, jag låter
alla känslor komma och gå, precis som landskapet som jag passerar och som
ständigt förändras. Jag fäster mej inte vid något, jag går inte in i historierna.
Jag släpper allt. Slappnar av. Bara för en stund. Tro mej, detta har en magisk
effekt. Hjärnan klarnar, själen lyfts och rätt var det är så får jag insikter och ser
lösningar på precis det som jag höll på att banka huvudet blodigt mot väggen
om innan.

Det är en gåva att ge sig själv stunder när man kan låta saker bara flöda igenom
en och vara öppen för allt möjligt. Att lita på att man vet när rätt sak presenteras
i detta flöde, just det man tar med sig och gör något av. En insikt, en förståelse,
ett förtydligande, en lösning.

Mitt måleri tar avstamp i just alla dessa promenader i skog och mark när jag är
på väg men utan särskilt mål. Som en del av flödet under en stund ute fångas
motiven och kompositionerna och kommer fram i målningarna, som påminnelser
om just detta enkla och sköna i att bara slappna av.

Ania Witwitzka
www.aniawitwitzka.com