MISSLYCKAS MER!

MISSLYCKAS MER!

Dom flesta är väl rädda för att misslyckas. För mig har det varit så länge i
alla fall. Att misslyckas och att göra människor besvikna är de saker som får
magen att knyta sig och åskmolnet av självförakt över mitt huvud att sänka
sig och förblinda mig helt. Ah, detta självförakt, vad det svider!

Men tänk om vi växte upp med förståelsen om att misslyckande är en obligatorisk
del av livet, att vi inte kommer komma undan, och att dessa tillfällen egentligen är
möjligheter till växande och utveckling som ropar så högt att vi inte kan ignorera
dem? Tänk om vi fått höra att vi kan lära oss från våra misslyckanden, att om vi
vågar möta oss själva helt och fullt i dessa lägen, utan att springa iväg, kan vi lära
känna oss själva på djupet, vilket är basen för full medkänsla till oss själva och
andra? Kärlek, liksom.

Tänk om vi fick lära oss att hur vi handskas med våra misslyckanden – om vi går
in i självömkan, anklagande och knyter offerkoftan tajt om oss, eller
om vi vågar känna den emotionella smärtan fullt ut och se den dra förbi som ett
oväder, och sedan se efter lösningar- faktiskt kan avgöra om vi vågar leva livet
fullt ut?

Att leva livet fullt ut för mig är att ta risker, att våga nya saker, att kasta mig ut i
projekt och möten utan att man kanske vet hur det kommer gå. Att våga satsa, ge
allt jag har och visa vem jag är för världen utan att be om ursäkt för det. Jag vet
inte hur det är för er, men det är så jag vill leva.

Varje målning för mig är ett litet mini-liv där jag får pröva mina vingar, göra misstag,
testa, göra fel, fixa till det och gå vidare. Jag tar risker och kastar mej ut i det okända
och rätt vad det är snubblar jag över en ”happy accitdent” (”lyckosam olyckshändelse”)
som öppnar nya vägar. Det är där jag växer, lär mej något nytt och utvecklas. Jag vill
genom mitt måleri visuellt uttrycka det outtryckbara i att vara människa som vet att
misslyckanden, eller lyckanden för den delen, i slutändan inte definierar hennes
essens. Essensen är ju det som inget kan förstöra, det som är kärleken själv!

Ania Witwitzka
www.aniawitwitzka.com